Kom på en sak angående demonstrationer som jag glömde skriva i förra inlägget. Alltid när stora högerextrema manifestationer går av stapeln blir det också stora motreaktioner. Och då hörs alltid de där rösterna som muttrar om att "Vi lever i en demokrati, vi har yttrandefrihet, alla har rätt att säga vad dom tycker", och som tycker det är fel att anordna bullerblockader och liknande.
Jag vet att jag kan anses vara kontroversiell i mina åsikter, och jag värnar otroligt mycket om min rätt att få uttrycka dem. Om någon ska börja bestämma vem som ska få säga vad vet jag att detta i framtiden kan komma att innebära inskränkningar i min rätt att vara öppen med min åsikt. På ett rent personligt plan vill jag inte låta nassarna få hålla sina manifestationer, för bara åsynen av dem får mig att må både fysiskt och psykiskt dåligt. Men i ett större perspektiv inser jag att så länge de håller sig inom ramen för lagarna så har de rätt att föra fram sin åsikt.
MEN! Och här kommer ett stort fett men. Jag tycker inte att en anti-nazistisk motdemonstration handlar om att vilja inskränka deras yttrandefrihet, utan att det snarare visar två sidor av samma mynt. Jag tänker kräva min rätt att visa min avsky mot de högerextrema. Så länge de får stå där och hata så kräver jag min rätt att stå på andra sidan kravallstaketet och skrika att jag tycker de har fel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar