Läser ännu en artikel om ännu ett Öresundståg som blivit flera timmar försenat pga nåt tekniskt tjafs. Läser även kommentarerna som mest består av sura resenärer som tycker till. Men! Den allra sista kommentaren av signaturen Lennart lyder såhär:
Så som jag upplever detta kan jag förstå att det fanns stora möjligheter för resenärerna att bekanta sig med varandra och kanske få vänner för livet?
Man bör nog taga varje möjlighet som slår upp till att kanske reducera sin ensamhet?
Kära Lennart. Jag är övertygad om att du skrev det där med good intentions. Men du. Har du pendlat nån gång? Har du, en kall december månad jobbat 9-timmarsdagar i ett köpcenter fullsmockat med sura danskar som stressat vill ha sin mat NU och vägrar inse att vi är underbemannade och inte hinner få ut all mat i vettig tid? Har du varit supervisor och fått ta all skit? Har du dessutom en tågresa på 50 min + en cykeltur på 15 enkel väg, vilket leder till 0% umgängesliv hela december eftersom allt du gör är jobbar, sover och äter? Jag kan lova dig, Lennart, att när man haft en jävla skitdag på jobbet, oavsett om det är december för ett par år sedan eller en novemberdag i år, och inte vill annat än att komma hem - då vill man absolut INTE sitta fast på ett nedsläckt tåg i 2 timmar och "bekanta sig med varandra".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar