På väg hem från mina första två intervjuer och är totalt slut i huvudet. Enligt våra kära Corbin & Strauss är det viktigt att reflektera under tiden en gör sitt fältarbete och det tänkte jag göra nu.
Just eftersom jag är så intresserad av ämnet är det en jätteutmaning att ta på sig rollen som intervjuare. Mina egna åsikter inte har plats i samtalet och jag intar en mycket mer passiv roll är vanligtvis... vilket också är otroligt utvecklande då jag tvingas lyssna utan att avbryta,vilket jag förmodligen annars hade gjort. Det gör också att jag tar in mer av deras tankar och åsikter och ifrågasätter mycket kring hur jag själv står. Det är samtidigt kämpigt att lyssna så intensivt under så lång tid och jag har vacklat hem från båda samtalen...
Men mest av allt är det helt sjukt givande! Jag är så otroligt glad att jag valde att fokusera på aktivism. Kan knappt sätta ord på det. Det är så himmelens intressant och komplext, och känns som det är ett ämne en kan prata om i evigheter och ändå aldrig riktigt vara färdigpratad... Åh, det är så jävla spännande alltså!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar