Dagens medelklassproblem

Efter mycket gnäll och självömkande om min nuvarande boendesituation började vi prata om en grej som kom upp när jag precis kommit in här i Norrköping, nämligen om att en lägenhet eventuellt skulle köpas. Har man råd finns det ju mer fördelar med att äga: den blir billigare för mig, jag kan bo finare och större, kan dessutom inreda the place så som jag vill. Det blir en stor utgift, men majoriteten är ju pengar som kommer tillbaka när jag sedan flyttar vidare. Jag vill inte säga att jag inte är sugen, för vem fan vore inte det? Jag drömmer redan våta drömmar om min vita kökssoffa som ännu bara finns i min fantasi. Men samtidigt känner jag oro inför att ta ett så stort beslut (hej jag som velar och inte kan bestämma nånting) och jag är rädd att jag kommer ångra mig eller vantrivas. Och sedan får jag lite dåligt samvete, det känns så orättvist att jag får en sån här stor och fin chans, en chans som inte ens är ett alternativ för de som har det sämre. Asch. Jag vet inte. Det jag vet är att jag har en mamma med ett gravt Hemnet-beroende, en pappa som är en jävel på att snickra och att jag själv, förutom kökssoffan, praktiskt taget dreglar när jag ser en balkong. I'll keep you posted.